Nåväl. En av sakerna som höll mig kvar var handledningen. Nu är den borta. Är det nån som hjälper mig på traven? Hur tydligt måste det bli innan jag fattar liksom?
- "jag gör det här så länge sa jag i januari 2006"
- B1 slutar
- det blev inte så bra som jag trodde med "den nya"
- trivs inte
- brinner inte för musiken
- tanken har följt mig i 6 år
- längtar
- går och nynnar på release me
- och nu detta
Gör jag rätt?
Ska jag våga?
Är det dags att släppa taget och kasta sig ut?
Sträcka ut armarna och bara vara?
Kommer det göra ännu ondare om jag låter bli?
Fångar nån mig när jag hoppar?
Finns du kvar?
Verkar som om förändringens vind blåser. Snart är den så stark så jag måste följa med. Det är läskigt med storm och jag är rädd men egentligen gillar jag när det blåser, nånting händer och jag vet inte vart vinden för mig. Om jag bara släpper taget... När.






