Detta hände i onsdags på det vanliga morgonmötet när det var dags för den vanliga "rundan". Herden och typ tre till vet vad som är på gång.
Herden: Ja, du får börja idag Linda.
Linda: Ehm... Jag har kommit fram till att jag inte vill jobba som musiker längre och har därför sagt upp mig.
Alla andra: ---
Herden: Ja, det var en chock, eller hur?!
Några kommentarer jag fick: Lycka till! Grrrr. Då säger jag också upp mig. Nääähä. Vad fan håller du på med? Vad ska du läsa. Ska du bli.... (alla möjliga förslag)? Vad tråkigt. Ja, jag hade ju inte trott du skulle stanna för evigt men inte trodde jag du skulle sluta nu.
De kommer göra om tjänsten igen, sa herden, för vem skulle söka om man skrev: Kantor 70% (barnkör, serviceboenden, förättningar, gudstjänster) Övrigt 30% (drivande i konfirmand- och ungdomsarbetet, ansvar för församlingens hemsida).
Vårschemat är redan lagt och så fort någon nämner "vi måste skaffa musikervikarie till..." börjar hon på exp slå med händerna för öronen och skrika BINGO!!!!
Jag fattar att det inte kommer bli lätt för dem, jag gör verkligen det och lider till och med lite med dem. Men det är inte mitt problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar