Om det enda man gjorde som kantor var att kompa duktiga solister på begravningar. Då skulle jag faktiskt kunna tänka mig att fortsätta.
L och jag tänker så musikaliskt lika och när vi gjorde Gabriellas sång var det så fint att jag nästan själv kände en tår i ögonvrån.
Jag är med andra ord hemma och lever kantorsliv i två veckor.
Allt är sig likt.
Min gamla mugg stod i skåpet, kaffet är fortfarande så där och till och med den galna rosa tavlan på mig och kollegan hänger kvar på kontoret. Men de har skaffat en ny matta till fikarummet.
I morgon är det helgmålsbön. Tjoho!
observera ett visst mått ironi.
1 kommentar:
Sitter o bläddrar igenom din blogg för att hitta ett gammalt inlägg och hittar detta. Måste bara kommentera! Vet inte om du har varit där på sistonde, men.. Den galna rosa tavlan är visst svår att ta ner, så istället hänger den kvar med en dit tejpad bild på jocke över ditt ansikte. Frågar dj mig så.. TÖNTIGT!
Skicka en kommentar