Det är verkligen med blandade känslor som jag läser kursplaner och litteraturlistor. Det finns så mycket spännande att lära sig och så många böcker att läsa att det är svårt att välja var man ska börja.
Jag tycker på ett sätt att det är svårare och jobbigare att läsa psykologiböcker än annan facklitteratur. Det finns så mycket som berör och ibland är det som att läsa om sig själv. Det tar på krafterna och känns. Man vet liksom aldrig vad man kan få reda på när man vänder blad i boken.
Första delkursen är en introduktion till psykologin som ämne och profession vilket innebär att vi får introducerande föreläsningar till de flesta av psykologins stora och viktigaste områden. Vi ska ha enskilda samtal med vår basgruppshandledare, få igång en fungerande arbetsgrupp och redan i delkurs två så börjar vi läsa samtalsmetodik. Det är verkligen pang på rödbetan.
Känner någon konstig form av prestationsångest redan innan skolan har börjat.
I fem år ska jag läsa om hur människor, och alltså jag, fungerar. Det kommer bli en resa kan jag lova. Det är bara att våga kasta sig ut.
Undra var jag hamnar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar