Mitt liv som serie

Ni vet i Kalle Anka när han har en ängel och en djävul på varsin axel som bråkar om vad han ska göra. Idag har jag också två figurer som tjafsar, vi kan kalla dem förnuftet och känslan.

Utgångspunkten är denna:

Jag vaknar klockan 6 och mår illa. Klockan 10-16 är det kördag, med lunch på vietnamesisk restaurang och ingen buss som går i tid (men det går att gå dit på 50 minuter och det var planen igår)

Känslan: å jag vill stanna hemma!

Förnuftet: men nu har du ju anmält dig, då får du masa dig iväg

K: men å, jag vill ju egentligen inte och jag mår illa, tänk om det är magsjuka?

F: du inbillar dig bara, det blir nog bättre bara du går upp, duschar och äter frukost

K: men det går ju faktiskt inte så bra att sjunga när det känns som om det är säkrast att hålla munnen stängd..

F: upp!

Efter duschen.

K: det fungerade inte, mår fortfarande illa, åh vad jag vill stanna hemma

F: du har anmält dig och du borde ju veta hur mycket jobb som ligger bakom, var lite kollegial mot körledaren. Smitta ner kören är ju inte så bra, men det är nog inte magsjuka utan iprensjuka.

K: stanna hemma, stanna hemma, stanna hemma! *ligger på golvet och slår med knytnävarna*

F: nja, du ska nog gå ändå, det är nog en psykisk magsjuka som går över bara du kommer dit och föresten är det dumt att isolera dig idag bara för att du var ute hela kvällen och åt trevlig middag igår.

K: men snälla...

F: nu äter du frukost, du behöver inte bestämma dig än.

Fortsättning följer...