Det totala sammanbrottet är nära.
Har svårt att hålla mig vaken och somnade på soffan, ryggen och svanskotan gör konstant ont och magen har pajat. Är hungrig men har typ inget hemma att äta.
Veckans som kommer är inte en kokovecka det är en kokokovecka, så galen är den.
Ikväll har jag ca 2 timmar biologiplugg kvar att göra för att kunna känna mig nöjd. Nu har jag svårt att se hur det ska gå till att lära sig något över huvud taget.
Har inte börjat grina än.
Det är det enda som saknas.
Och gör jag det är det kört.
Så det är bäst att låta bli.
Jag har varit här förut, vet att det går över och jag vet att jag troligtvis kan hantera det.
Men nu är det faktiskt riktigt jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar