Status

Tänk att få sitta på de här klipporna och bara drömma sig bort för en stund och inte ha något som hänger över huvudet och axlarna som en stor tung sten.

Snart är det sommarlov.

Jag är på väg att dippa. Tappa greppet och bli av med styrfarten. Känner mig själv så pass väl att jag vet när det är dags att lägga av och vad kroppen klarar.

Därför vågar jag fortsätta köra järnet och plugga som en idiot i en vecka till för att bli av med det och sen kunna ha sommarlov på riktigt och vara nöjd med min insats.

Men det är en tunn tråd jag balanserar på.

Jag går in i min egen lilla värld och blir störd av minsta lilla som stör min rutiga värld. Jag är labil och kommer fortsätta vara osocial en vecka till. Sen tar det nog ett par veckor innan jag återhämtat mig och kan bete mig som folk igen. Sen så. Sen kan jag fika med alla som vill.

Längtar tills dess och kommer tänka på det när jag om en vecka antagligen bryter ihop en stund för att sen komma igen.

Idag ska jag till skolan och träffa gruppen och försöka få ordning på vår rapport som nu ser ut som tredje världskriget och ska vara inne på måndag. Mycket jobb alltså. Sen måste jag förbereda mig för morgondagens matteprov.

Bror kommer och hälsar på ikväll också för han och L är på öppet hus på universitetet. Jag har visst lovat att bjuda på kvällsmat.

Det ordnar sig.