En liten fin pin som det stod psykologförbundet på och häftet Etiska riktlinjer för psykologer i Norden fick jag också.
Förstår ni vad konstigt det känns?
Här har jag varit kantor med stort K de senaste 7 åren (10 år om man räknar från när tanken föddes) och nu är jag blivande psykolog och medlem i p.s.y.k.o.l.o.g.f.ö.r.b.u.n.d.e.t men jag är kvar i kyrkomusikernas riksförbund också än så länge. Skumt.
Satt och spelade lite piano hemma idag, vilket inte hör till vanligheterna, och det känns också konstigt men ändå så naturligt. Spelade sånger från alla helgona förra året och de är så fina. Det kan jag sakna med jobbet. Att få göra fin musik tillsammans med duktiga sångare.
Hej jag heter Linda, är blivande psykolog och kantor i botten.
Mm, kan nog vänja mig vid det. För det här psykologprojektet är inget ogenomtänkt påhitt utan på riktigt och från hjärtat. Det har vuxit fram under lång tid och får mig att le.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar